En natt hade en man en dröm,
han drömde att han gick längst en strand tillsammans med gud,
på himlen trädde plötsligt händer från hans liv fram, han märkte efter varje period i livet fanns spår av två par fötter,
de ena spåret var hans de andra var guds,
när den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden
då såg han många av sin lilla vandring fanns det bara ett fotspår han märkte också att
detta inträffade under det mest ensamna och de svåra perioderna av sitt liv, detta bekymrade honom verkligen
och han frågade gud om detta
herren du sa den gången jag skulle bestämma följa dig att du aldrig skulle överge mig
utan gå vid min sida hela vägen
men jag har märkt under de allra svåraste tiden i mitt liv har det bara funnits ett par fotspår,
jag kan inte förstå att du lämnade mig när jag behövde dig som mest
herren svarade mitt kära barn jag älskar dig och jag skulle aldrig lämna dig under tiden av prövnigar och lidande
när du bara såg ett par fotspår då bar jag dig
du gillar inte metall, men tycker vår värld dina suckar tar över mina sinnensom en klibbig gammal fiskehåvvill låta dig känna fridmen jag vet att vi kan skapa tidskapa något som vi aldrig kunnat förutvi alla vet att livet har sitt slutoch ibland vill jag bara ge mig ett skjutdem sa yolo. o jag ba, göteborghoe 